Gick upp klockan 08:00, var relativt utvilad. Kände inte av någon aska i huvudet, vilket var en stor bonus. Övriga hushållet var vakna. Barnen satt i soffan och kollade på TV, medan hustrun satt nere och sörplade sitt kaffe.
Behövde gå och handla, frågade barnen om de ville med. Sonen sa “Då vill jag cykla!”, vilket var en bra idé. Nära Statoil stannade de båda vid övergångsstället, som jag drillat dem hårt att göra, medan jag själv närmade mig till fots. Såg dem då bege sig över, och hjärtat frös sen till is när jag såg tre bilar rada upp sig. Det där var något de egentligen inte fick göra (de är trots allt bara fyra respektive sex år), men jag gjorde inget väsen av det. Innerst inne kände jag mig nog lite stolt för att de själva hanterat situationen så bra.
Jag tog ett foto på dem när de stod vid bensinskylten.
Det blev sen tal om att åka till Innovatum, för det hade vi lovat dem igår. Sen var det tal om att jag skulle åka själv med dem, när vi igår kommit överens om att vi skulle åka alla fyra. Det gjorde inte mitt huvud gott, för jag skulle troligtvis inte palla att gå med dem själv. Lång historia kort så åkte vi alla fyra dit, och vi var där i närmare 2.5 timmar utan större bekymmer för någon. Hemresan blev lite problematisk då bägge barnen var trötta och dottern tog ut det i ren frustration.
Väl hemma blev det en kort paus innan de tre åkte iväg till barnens mormor på fika, och jag fick 2h för mig själv. Det var en bra sak, för askan hade blivit lite väl jobbig under dagen. Jag gick ut i verkstan och försökte, för ungefär 472874:e gången, få liv i min Atari 65XE efter att ha recappat RF-modulatorn. Fruktlöst försök även denna gång, och det är nu inte långt kvar tills jag kastar ut handduken helt och hållet. Jag grisen-i-säcken-köpte datorn för ca. 400 SEK med förhoppningen att kunna reparera den och tjäna en slant, men nu har jag bränt runt tre veckor i felsökning och det börjar bli väldigt frustrerande.
Middagen blev en grinig och tjatig historia, och jag kände hjärnan bli bortkarvad bit för bit. Det var dåligt, men ändå en ganska liten skada sett på hela dagen.
Imorgon är det fredag, sen är det dags för de socialt intensiva dagarna lördag och söndag i form av besök hos både morfar och farfar (med övernattning hos den förre). Det är två ställen där jag inte kan fly fältet och låta hjärnan vila, så jag ser (rent egoistiskt sett) med tveksam förtjusning fram emot dagarna.
Jag hoppas jag inte dukar under totalt.