Nu när det är sommar och semesterfirare och hela köret överallt hoppas jag att alla är försiktiga utomhus när mörkret lagt sig. Jag var ute på en sen promenad vid Dalaborgsparken när en för mig vilt främmande man hoppade fram ur mörkret och drog fram en sax och viftade med den mitt framför nosen på mig.
Turligt nog var jag kvicktänkt och greppade en sten. Hade jag istället valt en påse hade han vunnit.
Jag gillar och tror på karma. Idag fick dottern testa det.
På ICA, efter en shoppingrunda, såg hon ballonger och undrade om hon fick ta en till henne och sonen. Det fick hon, och gjorde. Ute, på väg till bilen, lossade sonens ballong och vi tre kunde bara se den blåsa bort, samtidigt som hans primalvrål började eskalera.
“FFS ballongkräk att blåsa bort så snabbt”, tänkte jag, och i med honom i stolen. Dottern, ballongfantast av rang: “han kan få min” <3 Sonen tystnade och jag satte fast dottern.
Då kommer tiggaren, som dottern gett pengar till ibland, med ballongen och säger nåt på obegripliska medan hon lämnar över den.
Instant karma deluxe.
Konversation med dottern i bilen till dagmamman:
- Jag såg änder i vattnet! - Ok. - Du vet inte hur änder ser ut! - Om du menar att jag inte kan säga skillnad på ankor och änder så stämmer det. - Ändernas pappa har grönt huvud, och deras mamma har prickigt huvud. Och barnen har också prickigt huvud!
Seriöst, är det normalt för en treåring att kunna sånt?
Ettåringen utövar VM i missnöjesprotester, rond 128, så här är en bild på lite blommor.
