Jag gillar och tror på karma. Idag fick dottern testa det.
På ICA, efter en shoppingrunda, såg hon ballonger och undrade om hon fick ta en till henne och sonen. Det fick hon, och gjorde. Ute, på väg till bilen, lossade sonens ballong och vi tre kunde bara se den blåsa bort, samtidigt som hans primalvrål började eskalera.
“FFS ballongkräk att blåsa bort så snabbt”, tänkte jag, och i med honom i stolen. Dottern, ballongfantast av rang: “han kan få min” <3 Sonen tystnade och jag satte fast dottern.
Då kommer tiggaren, som dottern gett pengar till ibland, med ballongen och säger nåt på obegripliska medan hon lämnar över den.
Instant karma deluxe.